Moiizen

Varför plågar jag mej själv såhär, när jag vet att jag bara kommer börja gråta då jag ser honom?

Jag vet inte, kanske mår bättre av att få gråta ut, orkar inte mer, vill bara ha tillbaka honom NU NU NU!!

Men de går inte, han bor inte här längre o de finns inget ja kan göra åt det hur mycket ja än saknar honom, får inte se honom på minst en månad nu, vill bara ha han här och pussa på honom och lukta på hans underbarat mjuka päls som luktar så underbart.

Men nej, det skulle vara själviskt av mej för att han har det bättre hos dom, o det är inte så långt bort så jag kan hälsa på när jag vill, sen när han har bott in sej sär o fattat han det är där han ska bo numera, aldrig mera bo här hos mej igen. Hoppas han kommer ihåg mej när jag ska hälsa på honom, annars kommer jag gå under.

Han är min bebiis, 3 år av att få se honom nästan varje dag o sen en dag är han bara borta o kommer aldrig komma tillbaka, hur tror ni de känns? Det känns förjävligt ska jag säga er, det känns exakt som mer Izor, det känns så fel, men nu är det annorlunda han försvinner inte föralltid som Izor gjorde, jag kan fortfarande hälsa på honom, jag vill inte skriva hans namn för då kommer jag bara börja gråta mer o de behövs inte just nu.

3 underbara år tillsammans me sjukt mycke roliga o några mindre roliga minnen tillsammans är inget man bara glömmer bort bara sådär, kommer aldrig glömma bort honom det är omöjligt, älskar honom för mycket för det.

Det går inte beskriva kännslan jag har just nu, jag känner mej övergive, besviken o allmänt förvirrad, pappa lovade tills han dör, dom bröt de löftet, varför? Jo för hans bästa, saknar honom så jävla mycke, saknaden får inte plats i mej, jag vill bara lägga mej ner och skrika och gråta, vill bara försvinna, bara vara med honom!

Orkar inte skriva mer, tårarna bara rinner o rinner, de tar fan aldrig stop, snälla lämna mej inte! ♥

Det finns så mycket mer bilder ja skulle kunna lägga upp, men mitt hjärta och min hjärna orkar inte det just nu ♥

---